Analys på ben, fynd t.o.m. Aug 2006

RAÄ 31
Grannäs
Alfta socken
Hälsingland


Benmaterialet är från en arkeologisk undersökning av en finnbebyggelse i Grannäs, Alfta socken, Hälsingland. Materialet framkom i och kring ett hus. Undersökningen pågick en vecka under hösten 2006 och leddes av Inga Blennå. Vid undersökningen undersöktes ytan med skärslev och all jord sållades (4 och 5 mm såll). Materialet är insamlat från 0,5 m2 stora rutor.

Benmaterialet består av 147 välbrända och 5 obrända benfragment (tabell 1). De brända benen är väl fragmenterade, 2–30 millimeter stora och de obrända mellan 15 och 33 millimeter. Av de totalt 147 fragmenten kunde 14 identifieras till art och benslag (9,5 %). De arter som återfanns i materialet är nöt, får/get, svin, fågel och gädda. De övriga fragmenten är alla från däggdjur.

Från nöt identifierades ett klippben, som sitter inne i kraniet vid örat (KF). Två tandemaljfragment kan vara från antingen nöt eller älg.

Från får/get identifierades fem ben från både köttfattiga och köttrika kroppsdelar (3 KF: underkäke, framtand, språngben, 2 KR: överarmsben).

Fem ben identifierades från svin. De var till övervägande delen från köttfattiga kroppsdelar (4 KF: framtand, mellanfotsben, tåben, 1 KR: vadben). Ett lårben kunde inte närmare bestämmas än till får/get eller svin.

Tre revbens- och långa rörbensfragment kunde enbart identifieras till mellanstora däggdjur. Och fem revbens- och långa rörbensfragment identifierades till större däggdjur.

Från fågel kunde två långa rörbensfragment identifieras. Ett av benen var i hönsstorlek men det står fortfarande oklart om det är tamhöns eller skogshöns som är den rätta bestämningen. Skogshönsen är ju generellt större men om könsstorleken kan påverka en bedömning är jag ännu osäker om.

En kota var från en mindre gädda. Gäddan har varit den mest betydelsefulla bytesfisken, den var lättfångad och kunde fiskas under en stor del av året (Svanberg 2001:184 f). Den kunde ätas färsk, saltad, rökt eller torkad (Bernström 1982:666). Gäddan kunde med fördel ljustras både från stranden och båten framförallt på hösten (ibid Svanberg 2001:184 f). Den kunde även förvaras i sump under en tid för senare konsumtion eller försäljning (ibid).


Smedjebacken den 24 april 2007

Britt-Marie Hägerman, osteolog

 

Tabell 1. Grannäs.